Verksamhetsmiljö - Statskontoret

Finlands totala ekonomiska produktion var fortsatt snabb år 2018 och ökade inom ett brett spektrum av sektorer. Enligt finansministeriets prognos i december hade den finska ekonomin växt med 2,5 procent, alltså en något långsammare takt än år 2017. Tillväxttakten för privat konsumtion och investeringar avtog jämfört med de senaste åren. Det verkar som att investeringsboomen har nått sin kulmen. I synnerhet bostadsbyggandet sjunker från en exceptionellt hög nivå och närmar sig normala nivåer.

En snabb nedgång i världshandeln ägde rum under 2018 och ytterligare eskalering av handelskonflikter var den största risken som överskuggade utsikterna för världsekonomin och världshandeln. Detta påverkade även Finlands export. Efter en stark tillväxt 2017 ökade exporten mindre än förväntat 2018. Förändringen i exportvolym var 3,5 procent enligt finansministeriets prognos.

Bytesbalansen visade på ett litet underskott i förhållande till BNP 2018. År 2018 var inflationen fortsatt dämpad, arbetslösheten fortsatte att sjunka och sysselsättningsgraden ökade till över 71 procent.

Diagrammet visar information om den årliga förändringen av BNP och sysselsättningsgraden i Finland. BNP och sysselsättningsgraden har ökat de senaste åren.

Offentliga finanser

En stabil ekonomisk tillväxt och åtgärder som begränsar utgifterna har bidragit till att konsolidera de offentliga finanserna. För några år sedan fanns det fortfarande ett betydande underskott i Finlands offentliga finanser, men nu har jämvikt närapå uppnåtts. Utmaningen att balansera de offentliga finanserna försvåras av den åldrande befolkningen, som innebär ökade pensionsutgifter, hälsovårdskostnader och kostnader för långtidsvård.

Diagrammet visar den offentliga sektorns finansiella sparande. Socialskyddsfonderna uppvisar ett överskott, medan staten och lokalförvaltningen uppvisar små underskott.

Den offentliga sektorns skuld i förhållande till BNP började minska redan för en tid sedan. År 2018 sjönk skulden i förhållande till BNP till lite under 60 procent. Som jämförelse var statsskulden klart lägre och beräknas ha varit 45 procent i förhållande till BNP i slutet av året. Finansministeriet räknar med att både den offentliga sektorns skuld och statsskulden i förhållande till BNP ska fortsätta att minska under de närmaste åren.

Diagrammet visar de offentliga samfundens skuld. De offentliga samfundens skuld uppgick till 138 miljarder euro 2018. Skulden i förhållande till BNP uppgick till 59,2 procent.

Finlands relativt starka offentliga finanser och moderna ekonomi är några av anledningarna till Finlands höga kreditbetyg. Den finska staten hade begärda kreditbetyg från tre kreditvärderingsinstitut 2018: Fitch Ratings, Moody’s Investors Service och S&P Global Ratings. Vid årsskiftet var betygen för den långfristiga skulden AA+, Aa1 respektive AA+. S&P och Moody’s tilldelade betyget med stabila utsikter. Fitch ändrade utsikterna från stabila till positiva i augusti 2018, vilket återspeglar den förbättrade skulddynamiken och bättre potentiella tillväxtutsikter på medellång sikt.

Ränteutveckling

Trenden 2018 på räntemarknaden var att statsräntorna i USA och i Europa gick åt motsatta håll. Trots fortsatt ekonomisk tillväxt, gradvis accelererande inflation och den därmed förväntade minskningen av Europas expansiva penningpolitik så steg inte räntesatserna för statsobligationer med högre kreditvärdighet under året. Tvärtom bidrog vissa osäkerhetsframkallande händelser, såsom Brexit-förhandlingarna och rädslan för eskalerande handelskrig, i viss mån till ett ”flykt till kvalitet”-stöd för dessa marknader och ökande kreditspreadar för företagsobligationer.

Diagrammet visar den tioåriga statsobligationsräntan för Tyskland, Finland och USA 2010–2018.

På vissa europeiska statsobligationsmarknader förekom turbulens och likviditetsproblem i maj på grund av den politiska utvecklingen i Italien, men dessa fenomen var huvudsakligen begränsade till den inhemska italienska marknaden. De italienska spreadarna mot Tyskland förblev emellertid historiskt höga under den senare delen av året, med begränsade spridningseffekter till andra statsobligationsmarknader.

Handelsnivåerna på andrahandsmarknaden för Finlands statsobligationer var relativt stabila 2018, med en uppgång gentemot Nederländerna och Tyskland men fortsatt stramare mot Frankrike och Österrike.

Diagrammet visar ränteskillnader för finska, nederländska, österrikiska, franska och belgiska tioåriga obligationer mot tyska obligationer. Spreadarna ökade under andra halvåret 2018.

Eurosystemets program för köp av den offentliga sektorns tillgångar (PSPP) fortsatte i en ungefärlig månatlig takt på 25 miljarder euro fram till slutet av september 2018. Under det sista kvartalet 2018 minskade PSPP-nettoinköpen till cirka 10 miljarder euro per månad. Detta penningpolitiska verktyg, som använts sedan 2015, har varit avgörande för att hålla räntesatserna bundna på mycket låga nivåer och, för finska statsobligationer i euro, till och med negativa för ett varierande antal lån med löptider på fyra till sex år.

Utveckling på andrahandsmarknaden

Andrahandsmarknadens likviditet för statens referenslån i euro har inte påverkats väsentligt av centralbankens ökande innehav. Vissa tecken på fördyrning av lån på repomarknaden har iakttagits i synnerhet på den längre delen av kurvan, men marknaden är fortsatt väl tillgänglig för investerare till följd av ett engagerat nätverk av primära marknadsgaranter.

Primära marknadsgaranter 2019

Bank of America Merrill Lynch
Barclays Capital
BNP Paribas
Citigroup
Crédit Agricole
Danske Bank
Deutsche Bank
Goldman Sachs
HSBC
J.P. Morgan
NatWest Markets
Nomura
Nordea
Société Générale

Det är en prioritering för Statskontoret att aktivt samarbeta med de primära marknadsgaranterna för att behålla och ytterligare förbättra de finska statsobligationernas likviditet. Handeln med finska statens referenslån sker på följande plattformar för återförsäljare: MTS Finland, BGC eSpeed och ICAP BrokerTec. Statskontoret deltar inte i andrahandsmarknadsaktiviteter, och handeln mellan återförsäljare baseras på de primära marknadsgaranternas och de övriga marknadsaktörernas verksamhet. Den nominella handelsvolymen på interbankmarknaden 2018 var i genomsnitt 5,2 miljarder euro per månad (5,5 miljarder euro 2017). Handelsvolymen var något lägre än under det föregående året.

Statskontoret följer aktivt de primära marknadsgaranternas noteringsverksamhet på andrahandsmarknaden. Det finns riktlinjer för primära marknadsgaranter vid notering för olika löptider på interbankmarknaden, där marginalen mellan köp- och säljkurs observeras och spåras. Den genomsnittliga marginalen mellan köp- och säljkurs för alla marknadsgaranter beräknas och varje primär marknadsgarant jämförs mot genomsnittet. Statskontoret rapporterar varje vecka analyserade spreaddata för notering av referenslån till de enskilda banker som är primära marknadsgaranter. Under 2018 låg marginalerna mellan köp- och säljkurs i återförsäljar- och kundmarknadssegmenten i genomsnitt kvar nära föregående års nivåer och i linje med liknande suveräna stater.

De primära marknadsgaranterna rapporterar kundernas handelsvolymer till Statskontoret inom ramen för EMAR (Euro Market Activity Reporting). Rapporteringen sker månadsvis och data konsolideras och används för övervakning och analys. Enligt EMAR-data förblev kundernas omsättningsvolymer på andrahandsmarknaden relativt oförändrade jämfört med föregående år. Den genomsnittliga månatliga omsättningsvolymen (försäljning och köp) uppgick till 7,6 miljarder euro 2018. I relativa termer uppgår den genomsnittliga månatliga omsättningsvolymen till cirka 9 procent av den utestående stocken av referensobligationer i euro.

Diagrammet visar omsättningen av finska statsobligationer på andrahandsmarknaden 2015–2018. Den nominella handelsvolymen mellan marknadsgaranter var i genomsnitt 5,2 miljarder euro per månad. Kundernas genomsnittliga handelsvolym per månad var 7,6 miljarder euro.

Översikt över statens finansiella åtaganden och risker

Finansministeriet, våren 2018

Finlands statsskuld har nästan fördubblats under de senaste tio åren, den uppgick till cirka 105 miljarder euro i slutet av 2017. Justeringsåtgärder och ekonomisk tillväxt har emellertid bidragit till att skulden i förhållande till BNP har börjat att minska något. Trots detta har inte de långsiktiga strukturella utmaningarna för den finska ekonomin försvunnit. Faktum är att statsborgen och -garantier har ökat snabbare än statsskulden. Då det totala beloppet av statsborgen och -garantier uppgick till cirka 22 miljarder euro 2008 var motsvarande siffra hela 52 miljarder euro i slutet av 2017.

Utöver de direkta och indirekta åtaganden som nämns ovan finns det även av s.k. implicita åtaganden som kan påverka statsfinanserna. Till följd av strukturomvandlingarna kommer banksektorns storlek i förhållande till den totala produktionen i Finland att öka avsevärt över EU-genomsnittet i slutet av 2018. Finanskrisen visade att en situation där banksektorn är mycket stor i förhållande till ekonomin i hemlandet kan vara ett problem om det föreligger tvivel om systemets solvens som helhet. Implicita åtaganden som härrör från en stor banksektor kan begränsas genom att säkerställa att EU:s bankunion fungerar effektivt. Syftet med den nya lagstiftningen om återhämtning och rekonstruktion av banker är att investerarna och själva banksektorn ska stå för finansieringen av krishanteringen. I en situation där privat finansiering i slutändan bör kompletteras med offentlig finansiering ska EU:s bankunion sammanföra resurser.

Det andra stora implicita åtagandet i statens finanser rör lokala myndigheter. I Finland har kommunerna omfattande självstyre med stöd av grundlagen, och staten ansvarar inte för kommunernas finansiella åtaganden. Den kommunala ekonomin är dock en del av de offentliga finanserna och problem i den kommunala ekonomin påverkar sannolikt även statsfinanserna. Kommunernas låne- och borgensstock har liksom statens ökat avsevärt under de senaste tio åren. På grund av vård- och landskapsreformen befinner sig den kommunala ekonomin i Finland i en stor strukturomvandling. Som ett led i reformen ska landskapens verksamhet huvudsakligen finansieras med statliga medel och delvis med serviceavgifter som tas ut av klienterna. Genom reformen kommer kostnaderna för social- och hälsovård att allt mer bli ett direkt åtagande för staten, då de för närvarande är ett implicit åtagande.

Huruvida de direkta, indirekta och implicita åtagandena kommer att realiseras beror på den ekonomiska utvecklingen. De ekonomiska utsikterna i Finland väntas bli positiva de närmaste åren. Utöver en aktiv politik som begränsar ökningen av åtagandena bör det också noteras att statens relativt stora likvida finansiella tillgångar tjänar som en buffert för statliga åtaganden.

Mer information (på finska med svensk sammanfattning)

Översikt över statens finansiella åtaganden och risker

Finansministeriet, våren 2018

Finlands statsskuld har nästan fördubblats under de senaste tio åren, den uppgick till cirka 105 miljarder euro i slutet av 2017. Justeringsåtgärder och ekonomisk tillväxt har emellertid bidragit till att skulden i förhållande till BNP har börjat att minska något. Trots detta har inte de långsiktiga strukturella utmaningarna för den finska ekonomin försvunnit. Faktum är att statsborgen och -garantier har ökat snabbare än statsskulden. Då det totala beloppet av statsborgen och -garantier uppgick till cirka 22 miljarder euro 2008 var motsvarande siffra hela 52 miljarder euro i slutet av 2017.

Utöver de direkta och indirekta åtaganden som nämns ovan finns det även av s.k. implicita åtaganden som kan påverka statsfinanserna. Till följd av strukturomvandlingarna kommer banksektorns storlek i förhållande till den totala produktionen i Finland att öka avsevärt över EU-genomsnittet i slutet av 2018. Finanskrisen visade att en situation där banksektorn är mycket stor i förhållande till ekonomin i hemlandet kan vara ett problem om det föreligger tvivel om systemets solvens som helhet. Implicita åtaganden som härrör från en stor banksektor kan begränsas genom att säkerställa att EU:s bankunion fungerar effektivt. Syftet med den nya lagstiftningen om återhämtning och rekonstruktion av banker är att investerarna och själva banksektorn ska stå för finansieringen av krishanteringen. I en situation där privat finansiering i slutändan bör kompletteras med offentlig finansiering ska EU:s bankunion sammanföra resurser.

Det andra stora implicita åtagandet i statens finanser rör lokala myndigheter. I Finland har kommunerna omfattande självstyre med stöd av grundlagen, och staten ansvarar inte för kommunernas finansiella åtaganden. Den kommunala ekonomin är dock en del av de offentliga finanserna och problem i den kommunala ekonomin påverkar sannolikt även statsfinanserna. Kommunernas låne- och borgensstock har liksom statens ökat avsevärt under de senaste tio åren. På grund av vård- och landskapsreformen befinner sig den kommunala ekonomin i Finland i en stor strukturomvandling. Som ett led i reformen ska landskapens verksamhet huvudsakligen finansieras med statliga medel och delvis med serviceavgifter som tas ut av klienterna. Genom reformen kommer kostnaderna för social- och hälsovård att allt mer bli ett direkt åtagande för staten, då de för närvarande är ett implicit åtagande.

Huruvida de direkta, indirekta och implicita åtagandena kommer att realiseras beror på den ekonomiska utvecklingen. De ekonomiska utsikterna i Finland väntas bli positiva de närmaste åren. Utöver en aktiv politik som begränsar ökningen av åtagandena bör det också noteras att statens relativt stora likvida finansiella tillgångar tjänar som en buffert för statliga åtaganden.

Mer information (på finska med svensk sammanfattning)