Hur stora budgetanslag avsätts för hållbar utveckling, och specifikt för att säkerställa ett ”koldioxidneutralt och resurssmart Finland”? Ett nytt avsnitt i budgeten avser att ge svar på den frågan.
Det senaste året verkar det som att klimatförändringen har varit på allas läppar. Detta inte minst sedan offentliggörandet av rapporten från FN:s klimatpanel (IPCC) om effekterna av den globala uppvärmningen på 1,5 °C och vad som krävs för att begränsa temperaturhöjningen. Ämnet är högaktuellt av goda skäl – klimatförändringen är utan tvivel en av vår tids största utmaningar.
Genomförande av Agenda 2030 i Finland
FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling godkändes 2015, och under våren 2017 redovisade den finska regeringen i en separat rapport sin genomförandeplan för Agenda 2030. Genomförandet är inriktat på två prioriterade områden: 1) ett koldioxidneutralt och resurssmart Finland och 2) ett Finland där det råder jämlikhet, jämställdhet och kompetens.
Även på finansministeriet har vi sett att miljöfrågor upptar allt större utrymme på många områden, bl.a. när det gäller reglering av finansmarknaderna. I beskattningen har miljöaspekter naturligtvis länge varit framträdande. Nu införs hållbar utveckling i budgeten som en helt ny faktor för att illustrera hur skattebetalarnas pengar används för att genomföra FN:s globala mål för hållbar utveckling.
Under varje huvudtitel för utgifterna i 2019 års budget finns det information som identifierar sambandet mellan anslagen i fråga och hållbar utveckling. Dessa motiveringar täcker in båda av Finlands prioriterade områden.
Budgetpropositionen för 2019 innehåller ett separat, nytt avsnitt som är inriktat på det prioriterade området ett ”koldioxidneutralt och resurssmart Finland”. I analysen undersöks vilka anslag som representerar specifika framsteg mot målen för detta prioriterade område. Den logiska grunden innehåller även en kvalitativ bedömning av de delar av de offentliga medlen som på grundval av tidigare studier missgynnar miljön. Dessutom avhandlas skatter som är av betydelse när det gäller målet att skapa ett koldioxidneutralt och resurssmart Finland, tillsammans med politiska förändringar som föreslås för dessa i 2019 års budgetproposition. Dessa skatter omfattar energiskatter, fordonsskatt, personbilsskatt, punktskatt på vissa dryckesförpackningar och avfallsskatt.
För en mer hållbar budget
Framsteg mot att uppnå målen för det prioriterade området ett ”koldioxidneutralt och resurssmart Finland” ska möjliggöras genom budgeterade utgifter på cirka 1,7 miljarder euro i 2019 års budgetproposition, av totala budgeterade utgifter på 55 miljarder euro. Det största åtgärdspaketet är kopplat till att genomföra energi- och klimatstrategin och att skapa lösningar inom bioekonomi och miljöteknik. Beloppet för miljöskadliga subventioner i 2019 års budgetproposition beräknas på grundval av tidigare studier till cirka 3,5 miljarder euro. Detta illustrerar hur fördelningsbeslut där även andra politiska mål – som livsmedelsproduktion, regionalekonomi, sysselsättning och tillväxt – måste beaktas kan vara motstridiga och problemen svåra att lösa.
Budgetpropositionen för 2019 innehåller ett antal skatteförändringar som kan anses stödja målen för det prioriterade området ett ”koldioxidneutralt och resurssmart Finland”. Dessa gäller främst energiskatterna och omfattar en ökad utsläppskontroll av kombinerad el- och värmeproduktion samt en ökad beskattning av torv.
Det vi har tagit med i budgetpropositionens avsnitt om hållbar utveckling förändrar inte politiken. Men det visar på vilka delar av budgeten som kan användas för att göra framsteg när det gäller att uppnå målen för en miljövänligare och mer hållbar resursfördelning och -beskattning. I och med att finansministeriets mål är att skapa en solid grund för kommande generationers ekonomiska välstånd och välbefinnande är det inte svårt att argumentera för att vi, med tanke på de nuvarande klimatproblemen som världen står inför, måste fokusera mer på hållbar utveckling.
Johanna von Knorring
Johanna von Knorring är budgetråd på finansministeriet. Innan Johanna började på ministeriet 2003 arbetade hon som ekonom på Standard & Poor’s MMS.