Den realiserade bruttoupplåningen uppgick till 14,1 miljarder euro 2018. Av detta belopp utgjorde utgivningen av långfristiga lån 10 miljarder euro och resten utgjordes av kortfristig upplåning. Bruttoupplåningsbehovet för de kommande åren beräknas förbli cirka 15–20 miljarder euro årligen.
Den budgeterade bruttoupplåningen 2018 var 16,3 miljarder euro, varav 1,3 miljarder euro var nettoupplåning. Med anledning av minskat upplåningsbehov räckte bruttoupplåningen på 14,1 miljarder euro till att täcka utgifterna i kassaflödet och tillförsäkra tillräcklig likviditet. Sedan 2011 har den realiserade upplåningen varit lägre än budgeterat eftersom nettoupplåningen har varit lägre än budgetunderskottet skulle ha krävt. Detta beror exempelvis på att intäkter och utgifter har avvikit från de budgeterade beloppen. Dessutom har förändringar i kassareserv och överföringar av anslag påverkat upplåningen. Dessa skillnader redovisas i statsredovisningen. Amorteringarna på statsskulden 2018 var 15,0 miljarder euro och nettoupplåningen –0,9 miljarder euro. Som ett resultat av detta var statsskuldstocken 105,0 miljarder euro vid årsskiftet, dvs. 0,8 miljarder euro lägre än vid årsskiftet 2017.
Regeringens budgetförslag för nettoupplåningsbehovet 2019 är 1,7 miljarder euro. Med amorteringar till ett värde av 13,4 miljarder euro uppgår det totala upplåningsbehovet till 15,1 miljarder euro för året. Avsikten är att fortsätta med den nuvarande finansieringsstrategin genom att emittera nya referenslån i euro med fem- och tioåriga löptider.
Upplåningsstrategi
Finlands upplåningsstrategi bygger på emission av referenslån i euro. Nya referenslån emitteras i syndikerad form. När det gäller löptider ligger fokus på att emittera obligationer med fem- och tioåriga löptider årligen och 15-åriga obligationer vart tredje år. Syndikeringarna kompletteras med auktioner för obligationer, vilket gör det möjligt att öka de utestående volymerna av befintliga obligationer. Det finns även ett emissionsprogram för obligationer i utländsk valuta: EMTN-programmet (Euro Medium Term Note). Den nuvarande upplåningsvolymen har underlag för två nya syndikeringar av referenslån i euro per år, 2–4 auktioner och emission av en referensobligation i dollar. Den kortfristiga finansieringen genomförs genom emittering av statens skuldförbindelser.
Statskontorets mål är att Finland ska behålla sin ställning på den globala marknaden som en av de tillförlitliga och erkända låneemittenterna och därmed upprätthålla en attraktiv marknad för skuldinstrument och emissioner av obligationer i framtiden.
Upplåningsoperationer
Finland emitterade två nya referenslån i euro 2018. Utöver emissioner av nya lån genomfördes fyra auktioner. En av auktionerna var en auktion av två lån samtidigt. Den kortfristiga upplåningen genomfördes genom att emittera statens skuldförbindelser.
Två nya referenslån emitterades via syndikering. Den första låneemissionen i februari var ett nytt 15-årigt referenslån som förfaller till betalning 2034. Lånets emissionsstorlek var 3 miljarder euro, med en orderbok på 11,4 miljarder euro och anbud från fler än 120 investerare.
Den andra låneemissionen i slutet av augusti var ett nytt tioårigt referenslån på 3 miljarder euro. Det möttes med stor efterfrågan då orderboken ökade till över 13 miljarder euro och 120 investerare uttryckte sitt intresse.
Auktioner
Fyra auktioner för befintliga referenslån i euro genomfördes under året. Den totala upplåningen via låneauktioner var cirka 4 miljarder euro.
Årets första auktion genomfördes i slutet av april för referenslånet som förfaller den 15 september 2027. Auktionen ökade lånets utestående stock med 1 001 miljoner euro till 4 996 miljoner euro. Antalet bud i förhållande till emissionsvolymen för auktionen var 1,6.
Den andra auktionen, som hölls i mitten av juni, tog den utestående volymen av det nyemitterade referenslånet som förfaller den 15 april 2034 till 3 986 miljoner euro. Den tredje auktionen hölls i oktober för det nya tioåriga referenslånet som förfaller den 15 september 2028. Lånets utestående volym efter auktionen ligger på 4 000 miljoner euro.
Årets slutliga auktion, som anordnades i november, var av två lån med två olika löptider: referenslånet som förfaller den 15 september 2023 och serieobligationen som förfaller den 15 april 2047. Den dubbla auktionens totala storlek uppgick till 975 miljoner euro. Antalet bud i förhållande till emissionsvolymen för auktionen var 1,94 respektive 1,17. De utestående beloppen efter auktionen uppgick till 5 475 miljoner euro för 2023-lånet och 2 500 miljoner euro för 2047-obligationen.
Upplåning i valutor
Finland har som finansieringsstrategi att även emittera i utländsk valuta för att komplettera den upplåningen i euro och nå en bredare investerarbas. Möjligheter till emission enligt EMTN-programmet (Euro Medium Term Note) kommer att följas upp ytterligare under 2019.
Kortfristig upplåning
Finland emitterar skuldförbindelser inom ramen för skuldförbindelseprogrammet som motsvarar europeiska företagscertifikatprogram (ECP). År 2018 emitterades statens skuldförbindelser i dagliga emissionsfönster, där emissionstidpunkten var beroende av statens likviditetsställning. De dagliga emissionerna stöder statens optimala likviditetsförvaltning, och skuldförbindelserna är fortlöpande tillgängliga för investerare på ett flexibelt sätt. Skuldförbindelserna emitteras i två valutor: euro och dollar. År 2019 ska Finland också börja emittera skuldförbindelser i euro via auktioner.
Fönstret för emission av skuldförbindelser var öppet vid sex tillfällen 2018: i januari, april, juni, september, oktober och november. De flesta emitterade skuldförbindelserna var dollardenominerade. Den genomsnittliga löptiden var 4,7 månader (5,5 månader 2017). Bruttobeloppet för emissioner av dollardenominerade skuldförbindelser uppgick till 11,175 miljarder dollar (motsvarande 9,3 miljarder euro) medan detsamma för emissioner av skuldförbindelser i euro uppgick till 718 miljoner euro. Den utestående stocken vid årsskiftet var respektive 4,575 miljarder dollar och 404 miljoner euro.
Likviditetsförvaltning
Statens likviditetsställning var fortsatt stark under året. Kassareservernas belopp baseras på en bedömning av tillräcklig likviditet och en begränsning av nettokassaflöden utan täckning.
Kassareserverna investeras i kortfristiga löptider. För att undvika kreditrisker genomförs investeringarna huvudsakligen i form av trepartsrepotransaktioner.
Likviditetsförvaltningen bygger i stor utsträckning på kassaflödesprognosen. Alla statliga redovisningsenheter prognostiserar intäkter och utgifter för den kommande tolvmånadersperioden i systemet. Statskontoret fattar beslut som rör likviditetsförvaltningen med utgångspunkt i dessa data.