Hållbar utveckling har blivit en allt viktigare politisk fråga för nuvarande och framtida regeringar. Två milstolpar har förändrat kapitalmarknadspolitiken avsevärt sedan 2015, då internationella avtal upprättades genom antagandet av FN:s Agenda 2030 och Parisavtalet. I Parisavtalet föreskrivs specifikt en förskjutning av de finansiella flödena i riktning mot en koldioxidsnål och klimattålig utveckling.
Finland har tagit på sig en aktiv och ambitiös roll när det gäller att bekämpa klimatförändringen och att skapa en miljömässigt och socialt hållbar utveckling. Efter att rapporten från FN:s klimatpanel (IPCC) getts ut inrättade åtta partier i riksdagen en nationell arbetsgrupp i november 2018 och enades om gemensamma och enhetliga klimatpolitiska mål som ska underlätta genomförandet av Parisavtalet under kommande år. Som ett led i Finlands nationella energi- och klimatstrategi för 2030 har den finska regeringen redan lagt fram en proposition till riksdagen om att förbjuda koleldad kraft- och värmeproduktion från och med 2029.
I syfte att främja öppenhet var Finland ett av de första länderna i världen att införa hållbar utveckling i statsbudgeten för 2019. I enlighet med regeringens rapport om genomförandet av FN:s Agenda 2030 ligger Finlands fokus på två konkreta prioriterade områden: ett koldioxidneutralt och resurssmart Finland och ett Finland där det råder jämlikhet, jämställdhet och kompetens. Budgetens nya analysavsnitt bidrar till att identifiera och övervaka hur mycket finansiering som fördelas från budgeten till hållbar utveckling.
Är det dags för ett helhetsperspektiv?
Det är uppenbart att ämnet hållbar utveckling har börjat influera kapitalmarknaderna, och även utgivningen av statslån, sedan FN:s Agenda 2030 antogs.
Gröna obligationer, särskilt obligationer som öronmärkts för klimat- och miljöprojekt, har varit en allmängiltig lösning för företag och offentliga organ i hanteringen av hållbarhetsfrågor. Tillväxten på den gröna obligationsmarknaden visar tydligt produktens framgång som ett modernt projektfinansieringsinstrument.
Många statliga emittenter har undersökt utsikterna för att emittera gröna obligationer. Slutsatserna är emellertid inte entydiga. Vissa emittenter har framgångsrikt lanserat nya gröna obligationer som en del av den traditionella obligationskurvan. Andra emittenter, däribland Finland, ser inte öronmärkta projektobligationer som en perfekt lösning för att finansiera den allmänna budgeten. Emittenter med begränsade volymer av skuldemissioner föredrar att fördela sin knappa verksamhet i nominella obligationer för att säkra en likvid statskurva. När det gäller Finland skulle inte lanseringen av ett program för gröna obligationer bidra till likviditeten för våra nominella referenslån.
Tillämpningsområdena för emission av statslån och gröna obligationer överensstämmer inte riktigt. Enskilda regeringar har bredare politiska mål än enbart de snäva ekonomiska mål eller de enskilda system för vilka projektobligationer som finansiering normalt används. Emissionen av statslån återspeglar övergripande regeringspolitiska initiativ som har ett bredare och mer långtgående tillämpningsområde och perspektiv. Man kan hävda att regeringens övergripande initiativ när det gäller hållbar utveckling definierar den hållbara, eller till och med gröna, karaktären hos dess nominella statsobligationer.
Statskontoret ser stora fördelar med en alternativ strategi för att institutionalisera hållbarhetsvärderingar och miljömässiga värderingar för statliga emittenter. Genom att med ett mer enhetligt och långsiktigt perspektiv fokusera på ESG-faktorerna (Environmental, Social and Governance) vid bedömningen av landsrisken för en enskild emittent skulle värderingarna passa perfekt för investerare i statsobligationer med fast ränta och statliga emittenter med ett hållbarhetsansvar.
Konvergens av traditionella kreditvärderingsmetoder och ESG-analys har redan börjat äga rum. Institutionella investerare tillämpar ESG-ramar för att skapa ytterligare underlag för sina riskanalyser avseende statsobligationer. Kreditvärderingsinstitut utformar nya produkter med större hänsyn till ESG-aspekter i sina värderingstjänster. Dessutom behöver statliga emittenter vara mer proaktiva och transparenta när det gäller den information de ger till investerare om regeringens initiativ och åtgärder för att främja frågor som rör miljö, socialt ansvar och ägarstyrning. Det är precis vad Finland som statlig emittent är mycket angeläget om att göra i framtiden.
Emissionsstrategi
Statskontorets nyckelfunktion är att trygga statens likviditet och upplåning. År 2018 genomförde Finland framgångsrikt sitt emissionsprogram på 14,1 miljarder euro. Nettoupplåningen uppgick till –0,9 miljarder euro. Omfattningen av vårt finansieringsprogram för 2019 är liknande. Det totala beloppet för bruttoupplåning, inklusive kortfristig finansiering, blir 15,1 miljarder euro.
Det långsiktiga målet är fortsatt att våra obligationer ska vara attraktiva för investerare. Vi tror att Finlands starka kreditutsikter och initiativ vad gäller hållbar utveckling kommer att vara till nytta för våra obligationer och gynna alla socialt och miljömässigt ansvariga investerare under de närmaste åren.
Teppo Koivisto
Teppo Koivisto är divisionschef för finansiering på Statskontoret. Koivisto ansvarar för statsskuldsförvaltningen, vilket inbegriper upplåning, likviditetsförvaltning, investerarrelationer och hantering av statsskuldens ränteriskposition.